Uttråkad
Smärtan som skär genom hennes inre är så stark att den är bedövande
det är inte smärta längre, det är ett allmäntillstånd
Att sluta sina ögon och blunda, låta mörkret på insidan överväldiga det yttre
Den psykiska smärtan försvinner aldrig, finns där under ytan, för evigt.
Hennes inre är skadat, såren läker men ärren finns kvar.
De otaliga ljusa strecken på hennes handleder är det som avslöjar henne
Trots att allting är svart, leker ett leende i hennes läppar
Hennes öde har varit förseglat sedan hennes första flämtande andetag.
Ett lugn infinner sig, det är för sent att ändra sig även om en hint av rädsla finns i känslostormen.
Men det är försent att ändra sig, den tanken sitter i hennes huvud när hon ler en sista gång och känner livet glida bort med blodet som försvinner ur hennes vener
det är inte smärta längre, det är ett allmäntillstånd
Att sluta sina ögon och blunda, låta mörkret på insidan överväldiga det yttre
Den psykiska smärtan försvinner aldrig, finns där under ytan, för evigt.
Hennes inre är skadat, såren läker men ärren finns kvar.
De otaliga ljusa strecken på hennes handleder är det som avslöjar henne
Trots att allting är svart, leker ett leende i hennes läppar
Hennes öde har varit förseglat sedan hennes första flämtande andetag.
Ett lugn infinner sig, det är för sent att ändra sig även om en hint av rädsla finns i känslostormen.
Men det är försent att ändra sig, den tanken sitter i hennes huvud när hon ler en sista gång och känner livet glida bort med blodet som försvinner ur hennes vener
Kommentarer
Trackback
