Jag har tråkigt
Hon öppnade ögonen, allt var suddigt och hon hörde lösryckta ord genom ett töcken. Hon kunde avgöra så pass mycket att hon förstod att det var henne de pratade om, men det var inte till henne. Hon slöt ögonen igen, orkade inte vara vaken. Hon ville inte ta till sig det faktum att detta betydde att hon faktiskt överlevt än en gång. Men insikten nådde henne ändå och trots att hennes kropp var trött och urladdad sedan den våldsamma allergiska reaktionen jordnötssmöret hade orsakat hennes kropp kände hon ändå adrenalinet strömma runt i kroppen och när den nådde hennes hjärna kom den sista sucken av förståelse, hon hade överlevt. Hon började våldsamt kränga på sin kropp, försökte ta sig loss ur de kedjor hon visste fjättrade hennes händer. Om hon inte kom loss kanske hon kunde bryta handlederna på så sätt att ett ben punkterade en artär eller en ven. Hon hörde läkaren och sköterskorna skrika åt varandra och kände händer som pressade ner henne i sängen. Hon hann bita en, slå en annan innan nålsticket kom. Droger, droger, droger, det var hennes tillvaro här på Ängladalens institution. En för att göra henne lycklig, en för att göra henne passiv, dagens drog för att få henne att somna.
Denna novell är 49 sidor nu :)
